Kiribati
| Ribaberikin Kiribati Republic of Kiribati |
||||||
|---|---|---|---|---|---|---|
|
||||||
| Valspråk: Te mauri, te raoi ao te tabomoa (Kiribatiska: Hälsa, fred och välstånd) |
||||||
| Nationalsång: Teirake Kaini Kiribati |
||||||
.svg) |
||||||
| Huvudstad (även största stad) | South Tarawa | |||||
| Officiella språk | engelska, kiribatiska | |||||
| Statsskick | Republik | |||||
| - | President | Taneti Maamau | ||||
| Självständighet | Från Storbritannien | |||||
| - | Erkänd | 12 juli 1979 | ||||
| Area | ||||||
| - | Totalt | 811 km²[1] (178:e) | ||||
| - | Vatten (%) | 0,00 % | ||||
| Befolkning | ||||||
| - | 2020 (juli) års uppskattning | 111 796[1] (191:e) | ||||
| - | Befolkningstäthet | 138 inv./km² (73:e) | ||||
| BNP (PPP) | 2015 års beräkning | |||||
| - | Totalt | 202 miljoner USD[2] (185:e) | ||||
| - | Per capita | 1 778 USD[2] | ||||
| BNP (nominell) | 2015 års beräkning | |||||
| - | Totalt | 160 miljoner USD[2] (186:e) | ||||
| - | Per capita | 1 410 USD[2] | ||||
| HDI (2021) | ▲ 0,624[3] (136:e) | |||||
| Valuta | Australisk dollar (AUD) |
|||||
| Tidszon | UTC+12, +13, +14 | |||||
| Topografi | ||||||
| - | Högsta punkt | namnlös plats på Banaba, 81 m ö.h. | ||||
| Nationaldag | 12 juli | |||||
| Nationalitetsmärke | KIR | |||||
| Landskod | KI, KIR, 296 | |||||
| Toppdomän | .ki | |||||
| Landsnummer | 686 | |||||
Kiribati [kɪrɪˈbɑːtɪ][4] (kiribatiska: Ribaberikin Kiribati, uttalas "Kiribass"), officiellt Republiken Kiribati, är en östat belägen i det centrala tropiska Stilla havet. Öarna i de tre ingående ögrupperna – Gilbertöarna, Phoenixöarna och Line Islands – är alla låga korallöar. Kiribati är beläget på båda sidor av ekvatorn och gränsar till datumgränsen i öster. Namnet Kiribati är ett lokalt uttal av "Gilberts", som kommer från huvudögruppen, Gilbertöarna.
Historia[redigera | redigera wikitext]
Gilbertöarna beboddes av mikronesier långt innan de upptäcktes av européer. Butaritari upptäcktes av spanjoren Pedro Fernández de Quirós i december 1605. Brittiske Thomas Gilbert och John Marshall seglade genom området 1788. År 1820 namngav den i rysk tjänst estlandsfödde Adam Johann von Krusenstern öarna îles Gilbert, och Gilbertöarna blev tillsammans med Elliceöarna slutligen ett brittiskt protektorat 1892. I januari 1916 införlivades Gilbert och Elliceöarna i det Brittiska Västra Stillahavsterritoriet.
Under andra världskriget ockuperades öarna åren 1941 till 1943 av Japan. USA erövrade området i november 1943 under slaget om Tarawa (Operation Galvanic). Efter kriget återgick öarna under brittisk överhöghet. 1971 erhöll öarna autonomi och den 12 juli 1979 självständighet under namnet Kiribati. Samma år avstod USA ögrupperna Phoenixöarna och Linjeöarna till Kiribati. År 1995 deklarerade Kiribati att hela dess territorium har samma datum som Gilbertöarna, även Phoenix- och Linjeöarna som då låg på andra sidan den internationella datumgränsen, vilket gjorde att denna gräns flyttades till att gå runt Kiribati.
Geografi[redigera | redigera wikitext]
Kiribati består av tre ögrupper med omkring 32 atoller och en ö, varav 21 är bebodda. Ögrupperna är
- Gilbertöarna: 16 atoller, lokaliserade ungefär 1500 km norr om Fiji.
- Phoenixöarna: åtta atoller och korallöar, lokaliserade ungefär 1800 km sydöst om Gilbertöarna.
- Linjeöarna: åtta atoller och ett rev, lokaliserade ungefär 3300 km öst om Gilbertöarna.
- Banaba: en isolerad ö som ligger mellan Nauru och Gilbertöarna
Öarna har en sammanlagd landareal om cirka 811 km² men en total riksyta på cirka 5,2 milj. km². Den högsta höjden är en namnlös plats på Banaba på 81 meter över havet. Huvudatollen Tarawa är administrativt huvudsakligen uppdelad på North Tarawa och South Tarawa av vilka den sistnämnda fungerar som huvudstad, där de flesta förvaltningsbyggnader finns på ön Bairiki.
Banaba är en rest korallö som en gång var rik på fosfater, men det mesta fördes bort innan Kiribati blev självständigt. Resten av Kiribati består av atoller och korallöar, som stiger som mest ungefär två meter över havet. Marken är tunn, vilket gör det svårt att odla. Kiritimati på Line Islands är världens största atoll, och dess 388 km²[5] står ensamt för nästan halva Kiribatis landareal.
Kiribati är världens östligaste land efter 1995 års ändring av datumgränsen.
Klimat och miljö[redigera | redigera wikitext]
Kiribati har ett tropiskt klimat, det vill säga varmt och fuktigt. Regnperioden varar från december till april och tyfoner kan uppträda när som helst under året, men är vanligast från november till mars.
De är korallöar och tillväxten är ca 4 mm per år.
Vissa laguner är mycket förorenade eftersom de har använts som soptippar.
Politik[redigera | redigera wikitext]
Parlamentet "Maneaba ni Maungatabu" har sitt säte i Södra Tarawa på Tarawa. Kiribati har inga militära styrkor; Australien och Nya Zeeland anlitas för försvaret.
Presidenter[redigera | redigera wikitext]
- 1979-82 Ieremia Tabai
- 1982-83 Rota Onorio
- 1983-91 Ieremia Tabai
- 1991-94 Teatao Teannaki
- 1994 Tekiree Tamuera
- 1994 Ata Teaotai
- 1994-2003 Teburoro Tito
- 2003 Tion Otang
- 2003-2016 Anote Tong
- 2016- Taneti Mamau
Administrativ indelning[redigera | redigera wikitext]
- Enheter (uppdelade i tre distrikt): Gilbertöarna, Linjeöarna, Phoenixöarna
- Distrikt (uppdelade i ö-råd): Banaba, Centrala Gilbertöarna, Linjeöarna, Norra Gilbertöarna, Södra Gilbertöarna, Tarawa
- Ö-råd (ett för varje bebodd ö): Abaiang, Abemama, Aranuka, Arorae, Banaba, Beru, Butaritari, Kanton, Kiritimati, Kuria, Maiana, Makin, Marakei, Nikunau, Nonouti, Onotoa, Tabiteuea, Tabuaeran, Tamana, Tarawa, Teraina.
Ekonomi[redigera | redigera wikitext]
En av Kiribatis få naturtillgångar är fosfat men de kommersiellt utvinningsbara förråden var slut vid tiden för självständigheten 1979. Nu produceras och exporteras framför allt kopra men även kokosnötter och fisk. Kiribati importerar mat, bränsle, maskiner och en mängd andra varor.
På senare år har ekonomin fluktuerat. Ekonomisk utveckling förhindras av brist på kvalificerad arbetskraft, dålig infrastruktur och stora avstånd från internationella marknader. Turismen står för mer än en femtedel av BNP. 20–25 % av BNP är ekonomiskt bistånd.
All elektricitet produceras av fossila bränslen, såsom petroleum.
Flygplatsen på Kiribati heter Bonriki Airport[6]
Demografi[redigera | redigera wikitext]
- Etniska grupper: en stor majoritet mikronesier, ett litet antal polynesier
- Religiös tillhörighet: katoliker 52%, protestanter 40%, annan (bland annat sjundedagsadventister, muslimer, bahai)
- Språk: engelska, kiribatiska
Den största delen av befolkningen bor på Gilbertöarna, bland Phoenixöarna är endast Kanton Island bebodd och bland Linjeöarna är endast 3 öar permanent bebodda.
Internationella rankningar[redigera | redigera wikitext]
| Organisation | Undersökning | Rankning |
|---|---|---|
| Heritage Foundation/The Wall Street Journal | Index of Economic Freedom 2019 | 168 av 180 |
| Reportrar utan gränser | Pressfrihetsindex 2019 | N/A |
| Transparency International | Korruptionsindex 2018 | N/A |
| FN:s utvecklingsprogram | Human Development Index 2018 | 132 av 189 |
Se även[redigera | redigera wikitext]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] ”Kiribati”. The World Factbook. CIA. 10 november 2016. Arkiverad från originalet den 7 september 2017. https://web.archive.org/web/20170907162305/https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/kr.html. Läst 25 november 2016.
- ^ [a b c d] ”5. Report for Selected Countries and Subjects - Kiribati” (på engelska). Internationella valutafonden. http://www.imf.org/external/pubs/ft/weo/2016/02/weodata/weorept.aspx?pr.x=54&pr.y=4&sy=2010&ey=2017&scsm=1&ssd=1&sort=country&ds=.&br=1&c=826&s=NGDPD%2CNGDPDPC%2CPPPGDP%2CPPPPC&grp=0&a=. Läst 25 november 2016.
- ^ ”Human Development Report 2021/2022” (på engelska) (
PDF). United Nations Development Programme. sid. 284-287. https://hdr.undp.org/system/files/documents/global-report-document/hdr2021-22pdf_1.pdf. Läst 3 december 2022.
- ^ Harrison, Dick och Bengt Nilson. "Kiribati". i Nationalencyklopedin. Läst 21 juli 2015.
- ^ "Kiritimati". NE.se. Läst 17 februari 2013.
- ^ ”World Airport Codes” (på amerikansk engelska). Läst 13 oktober 2016.
| ||||||||
|